Flygturer

“Det är inte sannolikt”

Så kom de där orden igen. Jag godtar enkelt många andra argument, men det här har verkligen ingen tyngd! Det ska prompt användas i alla tänkbara sammanhang. Men det är smaklöst helt enkelt.

När jag var liten älskade jag att åka karuseller på tivoli. Jag njöt av farten och tyckte allra bäst om snurrarna. Nu avskyr jag det. Inte för att jag ändrat mig om fart eller snurrar utan för att jag varje gång jag försöker är helt säker på att något ska gå sönder, allt rasar och jag dör.

Men jag dör ju inte. Nästan ingen annan gör det heller. Om rädslan hade varit en instinktiv känsla hade den funnits hos mig redan som liten. Men ju mer vi lär oss, desto räddare blir vi för det som vi inte behöver vara rädda för. Min fråga är då: hur ska vi kunna lita på våra förnuft när de spelar oss sådana fula spratt?